Kapitlet behandlar hur man som pedagog i skolans värld ska kunna bedöma DST och ge stöd och råd till lärare för att göra detta på ett så bra sätt och konstruktivt sätt som möjligt. Men Ohler skriver också att läraren själv ska fundera kring de tre punkterna från förra kapitlet: vad vill man som lärare vill få ut av ett DST-projekt och olika lärare har olika idéer om bedömning som bör bearbetas och tydliggöras hos läraren själv, många gånger blir detta en tolkningsfråga.
Kapitlet är en rätt genomgående och Ohler ger en historisk återblick till hur böcker har använts i traditionell undervisningen och att en del av lärandet med böcker har varit hur man fortsättningsvis kan lära genom att använda litteratur genom livet. Men nu finns nya medier medier i skolans värld. Och det kommer tillkomma fler nya medier, och det kanske inte alls så vanligt att böcker ska vara den självklara källan (som det kanske var förr). Men en blandning och hitta balans. I läroplanen står det faktiskt i punkt 2 högst upp:
Att det är hela skolans ansvar att rusta eleverna för framtiden.
Och i framtiden ingår ju även hantering av nuvarande Sociala medier och nya medier.
Ohler ser några viktiga saker att tänka på som lärare när man bedömer elevers DST.
– Sätta upp klara mål (vad ska uppnås och varför)
– Bedöm själva berättelsen/storyn (vi får vet mer i kommande avsnitt om vad som gör en bra story)
– Bedöm alla delar studenten skapat för att utveckla sin DST, särskilt det skrivna arbetet/manuset.
– Bedöm studentens planeringsförmåga och process att skapa DST
– Bedöm ”media gramma” och studenternas användning av media
– Bedöm studenters förståelse och presentation av innehåll
– Bedöm studenters ”teamwork” och användning av resurser
– Bedöm studenters förmåga att presentera/performance av DST
– Ge en möjlighet att få studenter att kamratbedöma och kritiskt granska sin egen presentation/andras presentation
– Ge en möjlighet att kritiskt granska hur de skriver och framställer, medvetenhet vad de lämnar efter sig, ”digital footprints”.
Mrs Kaikkonen 